I see good in people...

Som jag skrev sist, så lämnar jag hellre dörrar lite på glänt, än att drämma igen dem mitt framför ögonen på någon. Jag vet ju aldrig vem eller vad som kan vilja komma in? Det kan ju vara en gammal kär bekantskap eller en ny vän, som jag kan ha mycket roligt med eller kanske helt enkelt bara en ny nyttig erfarenhet. Så, i de flesta fall ställer jag upp dörren på vid gavel och lämnar den öppen för de flesta...

Det har hänt ett par saker på senaste tiden som har fått mig att fundera mer än vanligt över detta, och jag vet att det finns de som inte riktigt håller med mig. De som tycker att det är nödvändigt med avslut. De som tycker att har man en gång sagt eller gjort något så kan man inte ta tillbaka det man sagt, göra det som är gjort ogjort eller ändra åsikt, utan man får vackert stå sitt kast. De som predikar - släppa taget, glömma och gå vidare (jag tror att man kan gå vidare utan att nödvändigtvis glömma). Men ibland har de kanske rätt. Ibland skulle jag kanske må bra av att inte vara fullt så generös med att ställa upp min dörr på riktigt så vid gavel... för ja, det har hänt att jag har gått på nitar, att jag har blivit lurad, att jag har blivit sårad och att jag har känt att jag har varit för godtrogen.

Men, jag väljer ändå hellre att fria än att fälla. Jag väljer hellre att förlåta än att älta. Jag väljer hellre att ge andra (och mig själv) en chans mer än de är värda, än en för lite. Jag väljer hellre att bjuda med en person för mycket, än en för lite. Ingen är felfri - vi gör alla ibland saker som vi ångrar, vi misstolkar varandra, vi begår misstag. Vi är människor. "Errare humanum est, ignoscere divinium."

En nyfunnen vän påminde mig nyligen om en historia som jag har hört i lite olika tappningar, som handlar om att det i varje människa bor två vargar (eller om man så vill, två hundar) - den ena visar ilska, missunnsamhet, avundsjuka, misstänksamhet, arrogans och egosim, den andra visar glädje, kärlek, nyfikenhet, välvilja, empati och tillit. Vilken är störst? Den man matar.

Vännen som påminde mig om denna historia är en av de bästa på att mata den glada och nyfikna vargen - och jag försöker att påminna mig om att också göra det, för det får både mig själv och andra att må bättre. Men jag tror inte att det är ondska som styr den elaka vargen, utan snarare rädsla (som i Lasse Gustavsons version) och det försöker jag också påminna mig om närhelst jag träffar på någon som matar den misstänksamma vargen....

"Du har aldrig fått en annan människa att må bra i onödan." - Anders Haglund

"Love is always open arms. If you close your arms around love, you will find that you are left holding only yourself." - Leo Buscaglia

"Only the weak are cruel. Gentleness can only be expected from the strong." - Leo Buscaglia