Idag har jag iklätt mig en brynja av stål.
Idag har jag varit en riddare på väg ut i strid.
En stark krigare som har burit huvudet högt.
Inga sorgepilar har trängt igenom mitt pansar.
Riddare kan inte gråta.
Men nu är det kväll och min brynja har fått revor.
Bäst att jag går och lägger mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åhhh.... kram och hoppas du fick sova och hämta kraft så att du får en ok lördag.
Hej P!
Det var ett tag sedan jag skrev en kommentar på din blogg.
Jag läser den så fort du uppdaterar. Jag har följt dig i snart ett år nu.
Jag vill bara säga att jag tror att det blir lättare för dig om du slutar att pressa dig själv till att försöka glömma D och gå vidare.
Ibland tar det lång tid att lägga något bakom sig och då måste det få göra det. Det finns ingen guidebok för vad som är rätt och fel i en separation. En separation är jättejobbig och inte lätt på något sätt. Det är som att hålla en glasskål i händerna som bara glider ner och kraschar hårt, hårt i golvet. Skålen går i tusen bitar och allt blir kaos.
Nya känslor kommer upp som du aldrig känt förut, aldrig anat kunde finnas. Det är ett nytt tillstånd och det tar lång tid innan du lär dig hantera allt.
Vissa dagar känns jättejobbiga och andra bättre. Låt det vara så.
Du har ju faktiskt bra dagar ibland så helt nattsvart är det ju inte.
Tänker på dig !
Kram Carro
Hej P!
Bra inlägg av Carro ovan.
Jag önskar att du snart kommer att må jättebra, men det är inget som jag kan påverka även om jag skulle vilja det. Sorg tar lång tid och känslor kan man varken stänga av eller på även om det hade gjort livet lättare.
Jag tänker på dig ofta men känner att jag inte vill tränga mig på.
Jag kommer alltid att känna mig hjälplös inför andras sorg och ibland vet jag inte riktigt hur jag ska hantera min relation och kommunikation med personen ifråga, men jag försöker hitta sätt att visa att jag bryr mig.
Hoppas du haft en bra helg!
Abrazos,
/E
Ankan - Tack i efterhand. :) Kram.
Carro - Du har nog helt rätt. Det tar tid och det måste få ta tid också. Kram.
Den lilla elaka - Nej, tyvärr finns det ingen av-knapp, även om man skulle önska det ibland. Jag förstår precis vad du menar, jag vet inte heller hur jag ska hantera andras sorg. Man vet så väl hur ont det gör och önskar att man kunde göra något, men det är en process man måste ta sig igenom på egen hand. Bara att veta att du finns där och bryr dig räcker långt. Kram.
Skicka en kommentar