En fest kom emellan

Två veckors tystnad. En tystnad som inte beror på brist på tankar och känslor att dela med mig av. Blocket (som dök upp igen) fylls hela tiden på med nya fragment till framtida inlägg. Nya ord, nya tankespiraler, nya känslor som behöver nystas upp och rätas ut, tänkas igenom igen, och igen, och sättas på pränt för att förstås, för att "make sense" (hur översätter man det på ett bra sätt...?). 

För det är en stor del av det bloggen är för mig - en kanal för att reda ut, förstå och tydliggöra mina egna tankar och vad jag egentligen, verkligen, tycker och känner. Eller i vissa fall hur jag vill tycka och tänka och vara och känna och göra. Jag har på sistone fått höra flera gånger att jag skriver så kloka inlägg. Men ibland känner jag mig inte klok någonstans. Ibland förstår jag ingenting. Ibland känner jag mig bara som en blek kopia av mitt alter ego, Pipperoni. Och ibland är det lättare sagt än gjort att leva som man lär... Tanke, känsla, insikt, tro och vilja i all sin ära. Jag tror mycket på dem. Men insikt är ju trots allt bara första steget. Det är ju hur vi agerar utifrån det vi tycker, tror, vill och känner som verkligen betyder något. 

"What you feel only matters to you. It's what you do to the people you say you love, that's what matters. That's the only thing that counts." (ur filmen The last kiss). Kärleken är vad kärleken gör. I min familj har vi kanske inte alltid varit världsbäst på att säga att vi älskar varandra (även om jag minns att mamma när jag var liten varje kväll innan jag somnade brukade säga så många uttryck för älskling hon (och jag) kunde komma på - cariña, darling, linda, sweetie, mi amor...), men vi visar det på andra sätt. Genom att finnas där och hjälpa varandra. Genom att ge en spelning med ett liveband i födelesedagspresent, genom att betala för en fest trots att man inte behövde, genom att vara en (eller två) briljant toastmaster trots förkylning, genom att stanna kvar och hjälpa till att diska efter en lång festkväll trots att man hellre hade velat åka hem, genom att ta hand om trötta föräldrar, genom att baka drinktilltugg och bröd och kladdkakor, genom att duka och pynta och sjunga och spela, genom att hålla ett vackert tal om kärlek.

För ja, anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är att jag har passerat 40-årsstrecket och haft fullt upp med den där festen jag började fundera på redan för ett år sedan och den blev precis så rolig och minnesvärd som jag hade föreställt mig. Och även om omständigheterna inte var riktigt som jag hade önskat, så uppskattade jag den kanske ännu mer med tanke på att den in i det sista hängde på en väldigt skör tråd och var ytterst nära att bli inställd. Eller förresten, inställd hade den aldrig blivit, möjligtvis uppskjuten. För jag kommer alltid att vilja fira tillsammans med dem jag älskar. 

Stort tack till familjen, och alla underbara vänner som gjorde festen!