Allrakäraste syster,
Idag besökte jag din grav för första gången sedan begravningen. Jag satt en stund i gräset framför stenen med ditt namn och kände vårsolen värma i ryggen. Din grav ligger så vackert med utsikt mot kyrkan åt ena hållet och ned mot ängarna där hästarna betar åt det andra. När vinden ligger på kan man kan ana en salt doft ifrån havet.
Elsa rullade sig och hasade runt och kliade både mage och rygg i gräset framför din sten, och hade du varit där hade hon glatt slickat dig i örat som hon brukar.
Jag tänkte att jag kanske borde haft med mig en blomma och ställt vid din grav, men jag köper en åt mig själv istället. Jag vet att du skulle ha gillat det bättre. För mig finns du inte där under stenen. För mig finns du ute vid fyren på Vinga, i svampskogen vid Skärsjön, i havsvattenpoolen på Varbergs kurort, ute på klipporna vid Hummerviken och på barstolen i mitt kök när jag står i köket och dricker ett glas sherry och knaprar på de där majssnacksen som du tyckte så mycket om.
Det har gått 3 månader och 16 dagar sedan du dog. Ibland känns det längre. Jag saknar dig. Jag saknar dina kloka råd. Jag saknar att småprata med dig i telefon på söndagkvällen. Jag saknar ditt sällskap på familjekalasen. Jag saknar ditt glada småluriga fnittrande skratt, din knasiga humor och din förmåga att se det roliga i vardagliga små saker.
Jag är glad att jag hann flytta ner innan du blev sjuk och att vi fick den där härliga sommaren tillsammans ute på Öckerö för två år sedan. Jag är ledsen att det inte blir fler somrar tillsammans.
Love you.
6 kommentarer:
Jag tycker att det är bra att du köpte blomman till dig istället. Det fick mig att le.
Det är en fin plats hon pausar på tills ni ses igen, Pipperoni.
Kram/A
Vackert skrivet. Du bevarar Skräppans minne på ett väldigt fint och värdigt sätt.
Skickar lite ork att ta till de gånger det känns som att vårenstannar av. :o)
Kram
Jag brukar tänka att far ser mig och är med i det jag gör. Varje gång jag passerar minneslunden så vinkar jag. Trots att jag egentligen inte tror att han är där utan säkert någonstans i någon hamn och tittar på båtar...
Kram!
Du gjorde så rätt så.
Blomman gör sig bäst hemma hos dig
Känner som du för min mors grav.
Det är bara en tom plats. Men jag vill ändå göra det fint för henne där.
Tycker så mycket om att läsa din blogg.
Du skriver inte så ofta och jag hinner inte komma på besök så ofta :-)
Kram Lotta.
det är fint att minnas människor för de de levde, inte för att de gick bort. Älskar att du köpte blomman att ha hemma hos dig istället!
Kram F
Fint skrivet från ditt innersta hjärterum.
Skicka en kommentar