Schitzofren

Jag fick ett sms av en vän idag - en vän som skrev: "Ibland undrar jag vad jag håller på med. I nästa stund undrar jag inte över något, allt är som det ska".

Så känns det för mig med.

Ena dagen känner jag mig i balans. Det känns som om jag har hyfsad koll på läget, jag mår bra, är full av energi, känner mig stark och brinner av lust att hitta på allt möjligt. Jag får massor gjort och ser framåt med tillförsikt.

Nästa dag fattar jag ingenting. Jag känner mig i obalans, allt är tokigt, ingenting blir som jag har tänkt mig, jag orkar ingenting, klarar inte av någonting, har inte lust med någonting och får absolut ingenting gjort. Jag sitter bara och tänker på allt jag borde göra och minsta lilla sak känns oöverstiglig.

Det är tröttsamt. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Har det alltid varit så? Hur var det före D? Jag minns inte. Hur var det tillsammans med D? Jag har känslan av att de bra dagarna övervägde och att de sämre var så få att jag inte lade dem på minnet. Men kanske är det bara minnet som spelar mig ett spratt.

Jag vet inte. Idag är en dag när jag inte fattar någonting...