Jag älskar dig ändå...

Och upp igen...

Sitter nu framför datorn med ett glas rosévin och äter en lyxig smörgås med rostat bröd, sallad, kallrökt lax och avocado samtidigt som jag skriver mitt inlägg. Genom golvet hörs svaga toner från ett piano. Det är grannens flicka som spelar på våningen under. Genom det öppna fönstret hörs fågelkvitter och på avstånd klirrandet av glas och glada röster på en studentmottagning.

Jag satt en stund i solen när jag kom hem idag. Sedan gick jag en promenad med Elsa innan jag tog min nya 400 kronors cykel, som jag köpt av en väninna till mamma, till gymmet. Det kändes skönt att känna de ljumma vindarna i ansiktet och att slippa känna mig som en miljöbov genom att ta bilen den korta biten för att träna.

Det är nog så att dagarna då man inte fattar någonting och känner sig vilsen, ensam och rädd, är lättare att bära när man har någon att dela dem med. När jag har en bra dag, som idag, känner jag mig stark och full av hopp och är ganska förvissad om att jag klarar mig på egen hand. Men de blå och grå och svarta dagarna, då önskar jag att jag hade någon som kunde hjälpa mig att reda ut begreppen. Det är lättare när man är två. Kanske begriper den andra personen inte mer än man själv, men då finns det åtminstone någon som kan säga "det gör inget, jag älskar dig ändå". Någon som kan ge en kram och trösta.

Fullofmind berättar på sin blogg om sina tankar om vilka krav hon har på en blivande partner numera. Högst på min 'kravlista' är att det är någon som vågar säga: "Jag ska älska dig och ingenting annat spelar någon roll". Någon som vill vara med mig även om jag är dum, även om jag inte fattar någonting, även om det är svårt ibland. Någon som vågar stå för att han har valt mig och vågar visa det.

Jag är trött på 'om' och 'men' och 'jag önskar att det vore annorlunda'. Jag är trött på män som säger A men gör B. Jag är trött på spel och killar som inte hör av sig. Jag är trött på ord, jag behöver handling. Det verkar så enkelt, men det är så svårt. Eller är det egentligen enkelt, men vi gör det så svårt? En sak är i alla fall säker - jag tänker inte ge upp. För det är som Nalle Puh säger: "Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två."