Jag fyllde år i fredags och min vana trogen blir det lite tankar kring födelsedagen.
På min 35-årsdag satt jag ensam i mörkret på ett kallt köksgolv och grät tröstlöst. På min 36-årsdag var det betydligt ljusare, men jag kände mig allt som oftast trött och likgiltig. Idag känner jag mig starkare och betydligt mycket gladare, trots en del jobbigheter på sista tiden.
Jag är glad över att jag är glad. Jag är idag långt ifrån det första årets känslokaos, även om mitt humör svänger betydligt mer och betydligt snabbare nu för tiden än det gjorde förr. Det krävs ganska lite för att ta ner mig, men det krävs inte heller så mycket för att få mig att sväva på små rosa moln. Och jag är faktiskt glad att det är så. Jag tar tusen gånger hellre långa känselspröt och humörsvängningar än trötthet och likgiltighet.
I fredags var jag på Horse Show med min syster och satt och smålog nostalgiskt åt småtjejerna som jublade när den stora ryttaridolen kom in på arenan och såg så lyckliga ut över sina plastkassar med spretande ridspön. Jag minns hur det var och önskade för ett sekund att jag hade haft en dotter bredvid mig. Egentligen hade jag tänkt att det här inlägget skulle handla om mina tankar kring barn, för jag sade för ett tag sedan att om jag inte hade träffat någon när jag fyllde 37 så skulle jag ta mig en ny funderare över barnfrågan. Men det blir ett annat inlägg.
I lördags hade jag tjejmiddag och flera vänner sedan förr, som jag inte sett på alldeles för länge var här, och det blev en helt underbart fantastiskt mysig kväll.
Igår var vi hemma i Skräppans lägenhet och rensade kläder och personliga saker. Det gick ganska bra, även om jag inte vet om jag var till så mycket praktisk hjälp. När jag kom hem var flera av syskonbarnen här och såg på en familjefilm tillsammans. Jag såg mig själv i nyförälskad dans med D och såg Skräppan sjunga för full hals tillsammans med syster Hilldur, och det kändes faktiskt helt okej att se båda delarna.
Igår kväll träffade jag en vän som inte mådde så bra, men jag tror att vi lyckades trösta varandra lite, och det blev en bra avslutning på en i det stora hela väldigt fin helg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Grattis i efterskott! Jag är ledsen att jag missade själva dagen- hade velat gratta dig på rätt dag. Låter som att du haft en fin födelsedagshelg iaf!
Jag är glad att vi ses snart, i Sthlm :-)
Hälsar haren som efter förra veckans halssjukdom nu är magsjuk och börjar undra när man ska få vara frisk egentligen??
Usch då. Du får krya på dig tills jag kommer upp! :) Stor kram.
Grattis i efterskott. Med ålder kommer erfarenhet och förhoppningsvis visdom. Det är iaf vad jag tröstar mig själv med.
Och tack för en ljuspunkt i grånaden, snabbar du på våren lite oxå tack!? ;-)
Kram
Grattis i efterskott!
Hoppas du har det lite bättre,
Kram från Carro som nu läst din blogg i två år.
Grattis i efterskott! Låter som du hade en bra 37-årsdag. Det var lite märkligt att läsa ditt inlägg, fanns en del jag kunde ha skrivit själv. Och jag vill också vara glad när jag fyller 37 :)
Skicka en kommentar