Begravningen var sorglig och många tårar fälldes, men den var samtidigt ljus och fin och jag tror att den blev precis så som min syster hade velat ha den. Systerdotter Lilla J sjöng "Kärleken är" så vackert och orden passade så väl:
"En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord."
Minnesstunden i kyrkan var också fin och många talade varmt om syster Skräppan. Om hennes förmåga att se det ljusa i tillvaron. Om hennes oerhörda kämparglöd. Om hennes värme och engagemang. Om hennes förmåga att stötta och finnas till för andra även när hon själv mådde dåligt. Om hennes förmåga att sammanfatta svåra saker i användbara liknelser.
Allrakäraste syster, det är tomt utan dig och jag saknar dig. Jag saknar särskilt ditt smittande småfnissiga skratt... Men du har lämnat ditt leende hos mig och trots att du inte fick mer tid som vi hoppades, så känner jag mig idag hoppfull.
Idag är en bra-dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Finaste E, du skriver så fint om det. Här är min absoluta favorit dikt om döden.
Kramar dig
Gråt, gråt inte för att jag är död
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så är vi jämt tillsammans
Barbro Lindgren
E...
Jag har länge skrivit på en saga som aldrig haft en riktig mottagare. Nu har den det.
Skräppan har en bra-bra syster. Jäpp, har. Det finns inget hade när det gäller sånt.
Sagan blir fin. Du hjälpte till
Skicka en kommentar