Var sitter on-knappen?

I helgen har jag för första gången i år känt lite julstämning. Julgranen är inhandlad och klädd och strålar ikapp med adventsstjärnorna och ljusslingorna i fönstret. Amaryllisen står i full blom och hyacint och tarzett sprider juliga dofter. De första julklapparna är inslagna och jag har stekt köttbullar till julbordet hela kvällen. Imorgon jobbar jag sista dagen innan jul och är sedan ledig fram till den 2 januari när det ska byggas monter till MyDog. Det känns fortfarande väldigt bra på nya jobbet, det är en trevlig arbetsplats med en bra känsla i väggarna och kollegorna är trevliga.

Jag mår ganska bra. Även om jag är trött av alla nya intryck och känner att tiden och orken inte riktigt räcker till för allt jag vill hinna med och för alla jag vill träffa. Min egen träning ligger nere för tillfället, men Elsa och jag går på agilitykurs och efter att första gången varit på väg ut ur lokalen med svansen mellan benen tycker hon nu att det är jätteroligt.

Jag vet att jag förra året vid den här tiden saknade D mer än någonsin. Jag försöker känna efter om jag gör det nu, men det gör jag inte. Kanske förtränger jag känslorna, kanske finns de inte där. Jag saknar inte att inte ha Någon heller och det skrämmer mig lite. Jag har varit på några dejter och jag kan tycka att killar är trevliga och snygga, men det verkar inte som jag har förmågan att bli intresserad eller ens attraherad av någon just nu. Jag känner mig avstängd och önskar att jag visste var on-knappen satt...