Tidsresenären

Igår hade jag påskmiddag hemma med två väninnor. Väldigt trevligt. Idag har jag varit en långpromenad med Elsa i vintervädret och ska snart åka ut till systrarna på Öckerö och fira påskafton. Jag hoppas lite på en dejt på påskdagen eller annandagen, men vågar inte ha för höga förväntningar.

Men innan dess ska jag svara på en ny utmaning från Haikuhuaren.

För 5 år sedan:
Var jag nykär och lycklig. Mer kär än jag någonsin varit tidigare. D och jag hade träffats i några månader och planerade vår första minisemester tillsammans. Ett sms till Daniel med Karin Boyes ord sammanfattar hur jag kände: "På hundra skilda vägar har jag vandrat och trevat. Nu möts de. Fram mot dig har jag levat." Men, när jag läser min dagbok från mars 2003 så var lyckan blandad med en stor osäkerhet på D:s känslor, redan då. Ena stunden var han supergullig och sade saker som att "han ville ha hela kitet - hus, giftermål, barn - med mig" och i nästa stund drog han sig undan och hörde inte av sig.

För 10 år sedan:
Hade jag nyss kommit tillbaka till Sverige efter en utbytestermin i Australien. Jag hade ett år kvar på Handelshögskolan och var inne i en intensiv period med tentapluggande, extrajobb på incheckningen på Landvetter och en hel del festande. Det var tillfälligt slut mellan mig och F, efter tre års strulande, som kort därefter tog vid igen och ett år senare blev mer seriöst och ledde till att jag flyttade med honom till Stockholm.

För 15 år sedan:
Var i Bangkok de sista dagarna på ett halvår på resande fot. Fantastiska naturupplevelser och jobb i diverse stall på Nya Zeeland och solande, festande och flirtande i Australien. En resa där jag lärde mig en hel del om mig själv. När jag kom hem började jag i receptionen på Folkuniversitetet där jag jobbade knappt ett år innan jag sökte till Journalisthögskolan.

För 20 år sedan:
Hade jag några månader kvar på nian och var mitt inne i planerandet av projekt "summer-88" med min bästis. Projektet hade till syfte att radikalt förändra oss från duktiga hårdpluggande mesar som bara var intresserade av hästar till snygga, smala, bruna och en bra bit tuffare tjejer lagom tills vi började gymnasiet. Även om jag fortfarande var osäker på insidan, så lyckades vi nog faktiskt hyfsat bra med vårt mål.

Jag skickar utmaningen vidare till Bossaneto, Mrs Sophie och Lilla J.