Min älskade sade en gång till mig att mina ögon var svåra att läsa. Att han inte kunde se vad jag kände. Det sårade mig, för jag kände så mycket och starkt för honom att jag var övertygad om att det måste lysa igenom.
Min pappa har glada ögon med skrattrynkor.
Min syster Skräppan hade snälla ögon.
Elsa har pigga, vakna.
En vän har drömmande.
En annan har skarpa, vaksamma.
En har djupt liggande, intelligenta.
En har ljusblå, uppriktiga, ärliga.
Är ögonen själens spegel? Eller ljuger de ibland? Är det bara blå dunster?
Den här helgen har jag sett in i många ögonpar och undrat vad som döljer sig där bakom..
2 kommentarer:
Jag tror att ögonen berättar oerhört mycket - och i ditt fall är det en oerhört fin historia, P.
Dina ögon avslöjar dig - du är helt enkelt en av de riktigt bra-bra människorna.
:)
Jag håller med Anjo, dina ögon går visst att läsa! Alldeles utmärkt dessutom. Det brukar ofta glittra av livsglädje, men ibland kan man skymta en sorg och en längtan efter något. Precis som det ska vara med andra ord. Det kanske bara är så enkelt att alla inte kan läsa ögon ;-)
Kram på dig vännen!
Skicka en kommentar