Första advent imorgon. Den här helgen är jag bara hemma och skrotar omkring. Adventspyntar, tänder ljus, äter skumtomtar och lyssnar på julmusik. Skönt.
Jag gillar att vara hemma och skrota. Jag gillar advent. Jag brukar se fram emot julen, och på sätt och vis gör jag väl det i år också. Men kanske inte riktigt på samma sätt. Det var många år sedan vi slutade att tillbringa julen hemma hos mamma och pappa, i huset där jag växte upp, hela familjen. Efter det har mamma, pappa och jag åkt runt till mina fyra systrar och varit på olika ställen varje jul. Mysigt, men inte riktigt samma sak som att vara där man känner sig hemma. Därför uppskattade jag mina och D:s jular på Söderby så mycket. Jag uppskattade att vara hemma och att skapa egna traditioner.
Förra julen var den sista med syster Skräppan. Strax efter jul lades hon in på sjukhuset och fick aldrig komma hem igen... Hon var nog den i familjen som julen var viktigast för. Hon julstädade, bakade och pyntade. Jag har plockat fram den lilla julängeln jag fick av henne förra julen och hoppas att den vakar över mig.
I år önskar jag mig julefrid och jag önskar mig kärlek. I fredags fick jag reda på att min systerdotter är gravid och ska få barn i sommar. Jag är glad för hennes skull - det är hon värd. Barn känns så långt borta, så avlägset, nästan ouppnåeligt för min del nu. Det känns inte ens som det viktigaste längre. Nej, om jag skulle avunds min systerdotter något så är det i så fall hennes kärleksfulla förhållande till sin man. Det är verkligen tydligt hos dem båda att de älskar varandra. Och det är det jag önskar mig - någon att verkligen slösa min kärlek på, någon som älskar mig lika mycket. Jag önskar mig att få vara viktigast i någons liv.
Men, tills dess, så har jag det ganska bra och jag vet vem som är viktigast i mitt liv. Gissa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Elsa va?
Julen är en konstig tid som både är fylld av kärlek och sorg. Själv bestämde jag mig för att jag inte ville vara med mer under förra julen, så jag och Luma firade helt själva. Ett helt rätt beslut för oss, ingen press bara mys hon och jag...Alla andra blev jätteoroliga såklart men det var SÅ skönt. Blir nog på samma vis i år tror jag.
o du...den där reflexvästen är väl den bästa presenten någonsin, vi använder den varje dag!
Ja, det här är ju mer min blogg än Elsas, men hon figurerar ju här titt som tätt ändå och hon är inte lika anonym som jag. :) Tänkte nog inte på att jag var inloggad när jag kommenterade på din blogg. Inte för att det spelar någon roll.
Ja, jag håller med om julen och nyår likaså. Elsa och jag firade nyår själva, inte förra året, men året innan och det var riktigt skönt. Det får kanske bli så i år med, även om folk tycker att man är skum. :)
Skicka en kommentar