lördag 6 juli 2019

Längtansresan - en roman om ofrivillig barnlöshet

Det var längesedan ni hörde av mig här. Jag har inte försvunnit och jag har inte slutat skriva. Min tystnad på bloggen har flera orsaker. Det har känts svårt att ta upp tråden igen efter ett så långt uppehåll. Jag har funderat på att göra det flera gånger, men har tänkt att om jag ska ta upp bloggandet igen så måste det bli bra och intressant och speciellt och regelbundet, och så har kraven känts för stora och jag har bara skitit i alltihop. 

Längtansresan - en roman om ofrivillig barnlöshet
Tystnaden beror också på att jag varit upptagen med att skriva annat. En bok. Längtansresan - en självbiografisk roman om ofrivillig barnlöshet. Det har tagit nästan tre år, men nu är den klar och redo att möta sina läsare. Jag vet inte hur många som fortfarande tittar in här på bloggen ibland, men om någon av er vill läsa min bok blir jag förstås glad. 

Här är jag - Emelie!
Många som har läst min blogg har känt till vem jag är i verkliga livet, men bloggen i sig har ju varit anonym för alla som inte känner mig i verkliga livet, vilket många gånger har varit skönt. Men från och med nu kommer den inte att vara det längre, för nu vet ni vad boken heter och därmed också vem jag är. 

Jag vet inte om jag kommer att ta upp bloggandet här igen. Kanske gör jag det, kanske inte. Ni som ändå vill följa mig kan göra det på min hemsida - emelieljungberg.se, på min författarsida på Facebook och på min Instagramsida

Boken kan ni köpa antingen via min hemsida (om ni vill ha ett signerat ex), via förlagets hemsida eller på Bokus eller Adlibris. 

På återhörande - någonstans i cyberrymden!
// Emelie aka Pipperoni

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Emelie aka Pipperoni! Jag räcker upp en hand-har då och då tittat in här för att jag har gillat dina inlägg så mycket och hoppats med dig. På avstånd och anonymt. Jag ska definitivt läsa din bok när jag är redo. För trots att min sedan många år efterlängtade unge är här lever jag fortfarande i sviterna av det som var min verklighet i åratal. Sorgen du beskriver tar sig nya uttryck.
Stort lycka till med ditt författarskap!
//Ingrid aka Ninni

Pipperoni sa...

Hej Ingrid,
Trevligt att höra att du läser och tack för lyckönskningar. Jag förstår att min bok kan vara svår att läsa för vissa som gått igenom samma sak, men jag hoppas att den också ska kunna hjälpa till i sorgen. Fint att höra att du lyckades till slut. Även om jag förstår att man nog alltid bär med sig det vi har gått igenom. Kram.