Jag tror att anledningen till att jag har känt mig lite vilsen på sistone är att stora orosmoln dolde mina drömmar och gjorde att jag en stund tappade taget om min längtan. Kanske att jag till och med tappade hoppet ett slag och "utan hopp kan man inte leva", som min syster Skräppan ofta sade. Ibland räcker inte aldrig så starka drömmar, hundratio procents fokus på lösningar, alla positiva tankar i världen, en brinnande tro och ett aldrig sinande hopp. Det vet jag... Men jag kramar ändå den vita hopp-stenen som jag gav min syster och vägrar att ge upp mina drömmar. Kanske kommer det en dag då jag måste, men den är inte här än och just nu är jag övertygad om att fördelaktiga tankar i kombination med en hoppfullt strålande vårsol kan leda långt...
"Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns". (Karen Blixen)
PS - Har ni sett att jag har förnyat mig? Det var väl på tiden, efter drygt tre år... Nu blåser nya vindar. :)
4 kommentarer:
Att längta är nog att inte helt ha släppt taget om hoppet! Få saker skrämmer mig så mycket som att tappa greppet om just de två - längtan och hoppet! Och så vårfint det blev på bloggen!
Härligt med förnyelse! Frågan är om du tappade "hoppet", som i att bara ett hopp funnes. Eller tappadwe du det gamla hoppet, och nu hittar du, eller kanske formulerar du, ett nytt? Jag tror att ibland måste man falla djupt ned i hopplöshetens brunn, för att åter hitta ett nytt hopp att sträva efter. kram
Vilken härlig layout du har gjort! Och vilket hoppfullt inlägg! Låter bra med hopp-stenen. Jag har inte heller tappat hoppet. Vi kanske ska ta en fika på lördag?
Kramen
Fresch :) och snygg ny layout. Visst är det energi och inspirations givande att lyssna på sådana föreläsare? Fantastiskt. Min dröm är att träffa och lyssna på. Dalai Lama. Kramar din Calle
Skicka en kommentar