fredag 28 mars 2008

Handen på hjärtat

Den lilla elaka undrade varför jag skrev om min dejt på bloggen och antydde att det kanske var för att jag ville att någon särskild skulle läsa. Någon särskild vill säga D.

Många av mina inlägg det senaste året har, även om det inte alltid har varit medvetet, riktats från mitt hjärta direkt till D. För jag har hela tiden vetat om att han har läst. Jag har velat att han ska förstå hur jag tänker och känner. Men det betyder inte att jag har skrivit i direkt syfte att påverka honom. Jag står fortfarande för vartenda ord jag har skrivit, även om de ibland har uttalats i djupaste förtvivlan och jag skulle aldrig ha önskat att han hade kommit tillbaka till mig av något annat än egen vilja.

För faktum är att jag länge, länge, utan att tveka hade tagit honom tillbaka, om han bara hade velat. Han skrev till mig i somras att han ville försöka igen. Vi har hörts av på telefon och vi träffades i början av det nya året. Han säger att vi hör ihop. Men han kan inte bestämma sig för mig. Det fick mig länge att känna mig värdelös. Det gör det fortfarande ibland. Men jag vet nu att jag är värd någon som, utan rädsla - eller kanske trots sin rädsla, för osäkra och rädda är vi alla ibland - vågar välja mig.

Någonstans märker jag att jag har passerat en osynlig gräns. Att jag har släppt taget. Det var nog först efter min dejt på annandagen som jag förstod det. Det var ett möte som berörde, intresserade, inspirerade och som ingjöt hopp i mig. Och det, känns som ett stort steg framåt, för det jag har känt de senaste månaderna är hopplöshet, och det finns nog inget värre än det. Oavsett om det blir någon fortsättning med dejten eller inte, så fick han mig att inse att det faktiskt är möjligt att jag kan skapa mig en framtid tillsammans med någon annan. Att det kanske till och med kan finnas någon som kan få mig att må bättre än jag gjorde tillsammans med D.

För jag vill vara tillsammans med någon som tror på kärleken. Någon som vågar pröva nya vägar och säga "ja, det gör vi!", utan rädsla för att göra "fel". Någon som är intresserad av att lära sig att leva och älska tillsammans med mig. Någon som kan säga "Jag ska älska dig och ingenting annat spelar någon roll."

Länge önskade jag att jag kunde få veta hur D tänkte. Jag ville ha svar. Jag ville veta varför. Jag ville förstå. Jag förstår fortfarande inte, men jag känner inte samma behov av förklaringar längre. Jag har accepterat att det blev som det blev och att allt inte kan förklaras. Jag är trots allt glad att jag inte bara gav upp, utan försökte in i det längsta. Jag vet att jag gjorde mitt bästa. Jag känner mig fri och lätt till sinnes och ilskan är borta. Jag förstår nu vad Moder Teresa menade när hon sade - "I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love."

Jag vet att du har sagt att du inte ska läsa min blogg mer, D. Men om du trots allt skulle läsa det här så vill jag att du ska veta att du alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta och jag hoppas att du väljer att bli lycklig.

Over and out för stunden från en just nu hopp- och förväntansfull och ganska nöjd och glad Pipperoni. :)

onsdag 26 mars 2008

Livet går sin gilla gång

Det händer inte så mycket just nu...

Jag jobbar, promenerar med Elsa, äter, tränar och sover. Träningen går bra just nu i alla fall, trots att den tillfälligt har fått flytta inomhus på grund av halt väglag. Jag har äntligen hittat flytet i löpningen och det känns lätt att springa för det mesta, även om det fortfarande är svårt att ta sig ut ibland. Det är nu 8 veckor kvar till Göteborgsvarvet och jag börjar tro att jag ska klara av att ta mig runt utan att slita ut mig totalt. Bara jag håller mig frisk och skadefri. Men jag måste erkänna att jag ser fram emot att satsa lite mer på styrketräningen igen till sommaren. Jag gillar att skrota runt bland skivstänger och hantlar med en liten lapp där jag skriver ner vikter och antal reps för att sedan föra in dem i ett excelark, markera alla pb:n i fetstil och följa mina framsteg. Dessutom gillar jag att titta på vältränade manskroppar. Haha.

Dejten i måndags var för övrigt mycket trevlig och jag hoppas att det blir en fortsättning.

lördag 22 mars 2008

Tidsresenären

Igår hade jag påskmiddag hemma med två väninnor. Väldigt trevligt. Idag har jag varit en långpromenad med Elsa i vintervädret och ska snart åka ut till systrarna på Öckerö och fira påskafton. Jag hoppas lite på en dejt på påskdagen eller annandagen, men vågar inte ha för höga förväntningar.

Men innan dess ska jag svara på en ny utmaning från Haikuhuaren.

För 5 år sedan:
Var jag nykär och lycklig. Mer kär än jag någonsin varit tidigare. D och jag hade träffats i några månader och planerade vår första minisemester tillsammans. Ett sms till Daniel med Karin Boyes ord sammanfattar hur jag kände: "På hundra skilda vägar har jag vandrat och trevat. Nu möts de. Fram mot dig har jag levat." Men, när jag läser min dagbok från mars 2003 så var lyckan blandad med en stor osäkerhet på D:s känslor, redan då. Ena stunden var han supergullig och sade saker som att "han ville ha hela kitet - hus, giftermål, barn - med mig" och i nästa stund drog han sig undan och hörde inte av sig.

För 10 år sedan:
Hade jag nyss kommit tillbaka till Sverige efter en utbytestermin i Australien. Jag hade ett år kvar på Handelshögskolan och var inne i en intensiv period med tentapluggande, extrajobb på incheckningen på Landvetter och en hel del festande. Det var tillfälligt slut mellan mig och F, efter tre års strulande, som kort därefter tog vid igen och ett år senare blev mer seriöst och ledde till att jag flyttade med honom till Stockholm.

För 15 år sedan:
Var i Bangkok de sista dagarna på ett halvår på resande fot. Fantastiska naturupplevelser och jobb i diverse stall på Nya Zeeland och solande, festande och flirtande i Australien. En resa där jag lärde mig en hel del om mig själv. När jag kom hem började jag i receptionen på Folkuniversitetet där jag jobbade knappt ett år innan jag sökte till Journalisthögskolan.

För 20 år sedan:
Hade jag några månader kvar på nian och var mitt inne i planerandet av projekt "summer-88" med min bästis. Projektet hade till syfte att radikalt förändra oss från duktiga hårdpluggande mesar som bara var intresserade av hästar till snygga, smala, bruna och en bra bit tuffare tjejer lagom tills vi började gymnasiet. Även om jag fortfarande var osäker på insidan, så lyckades vi nog faktiskt hyfsat bra med vårt mål.

Jag skickar utmaningen vidare till Bossaneto, Mrs Sophie och Lilla J.

måndag 17 mars 2008

Murphy's law

Igår var en strålande vårdag. Jag gick en lång promenad med Elsa, lekte kurragömma i skogen och log åt en snygg kille som spelade frisbeegolf. Jag köpte penséer, murgröna och tusenskönor och planterade i stora krukor. Jag tillbringade flera timmar i trädgården med grannarna, tog upp utemöblerna, gjorde vårfint i rabatterna och satt i solen och drack kaffe. Jag fick till och med lite färg i ansiktet.

Idag snöar det. Rejält dessutom. Mina fina blomkrukor toppas av ett fluffigt vitt täcke och de vita trädgårdsmöberna i plast ser smutsiga och malplacerade ut i den vita snön. Det har inte snöat en enda dag på hela vintern i Göteborg, så givetvis ska det börja snöa nu. Suck.

Men det är inte bara vädret som är nyckfullt. Även mitt humör är nyckfullt just nu. Ena stunden är jag fylld av vårkänslor, hopp och lust. Jag känner mig kärleksfull, förlåtande och positiv och tror på att allt kommer att ordna sig till det bästa till slut. Jag tror på att "good things happen to good people".

Nästa stund är världen svart igen och jag förundras över att jag fortfarande efter över ett år känner sådan djup sorg, sådan skarp smärta. Jag känner mig sviken, nedtryckt, otillräcklig och värdelös och är övertygad om att allt är mitt eget fel. Jag kan förvisso attrahera män på krogen och på dejtingsajter, men det är bara yta. Om de väl lär känna mig kommer de inte längre att vilja ha mig. För den som verkligen kände mig på djupet, den som fortfarande känner mig bättre än någon annan, dög jag inte för. Han ville inte ha mig. Han ville ha någon bättre, någon annan. Jag känner mig för alltid märkt av sorg och tvivlar på om jag någonsin kommer att bli lycklig igen.

Nästa stund igen kokar jag av ilska och irritation. Jag retar mig på allt och alla och vill bara stänga in mig. Alla människor tycks mig fula, äckliga och motbjudande och jag är övertygad om att jag aldrig kommer att kunna älska någon igen. Jag ser på fotona på mig och D tillsammans och ser en dum, naiv kvinna med ett löjligt leende på läpparna bredvid en tvivlande och skeptisk man som håller tillbaka. Som alltid har hållit tillbaka. Jag önskar att han vore här så att jag kunde slå honom. Hårt. Jag är arg på honom för att han har fått mig att tappa tron på kärleken och på mig själv. Kanske är jag också arg på honom för att jag känner igen det draget i mig själv. Att hålla tillbaka. Att inte våga. När jag väl vågade så var det för sent.

Men de flesta stunder är jag bara trött. Trött på D, trött på mig själv, trött på jobbet, trött på allt. Jag vill bara sova. Tungt och drömlöst. För nu när jag inte längre har någon att berätta mina drömmar för när jag vaknar, så minns jag inte längre vad jag drömmer...

torsdag 13 mars 2008

No magic

Det regnar igen...

Seg, trött och improduktiv dag. Jag hade tänkt springa efter jobbet, men jag sov istället. I två timmar. Och nu är jag trött igen...

Men, jag tog mig i alla fall i kragen och lagade lite mat för en gångs skull. Pasta med pesto, spenat, tomater, färsk parmesan och kycklingfilé.

Har sett på "Private Practice". Jag vill också ha lite magi i mitt liv. Men jag vet inte ens om jag tror på den längre.

tisdag 11 mars 2008

fredag 7 mars 2008

Today is a good day

Idag är en bra dag. Jag har känt en liten, liten gnista av min gamla energi under ett par timmar (även om jag nu är trött igen). Flera små saker har samverkat som gör att jag just nu är vid gott mod och på ganska bra humör.
  • Mina nya metoder för att komma tillrätta med Elsas "gå ut-problem" verkar fungera och vi fick bra kontakt igår (mer om detta någon annan gång).
  • Chefen har lovat mig löneförhöjning från 1 april.
  • Solen sken igår (även om det regnar idag) och påskliljorna i krukan utanför dörren blommar.
  • Jag har en pågående nätflirt som faktiskt är lite intressant.
  • Jag är på kontoret idag och ser lite folk (mamma passar Elsa).
  • I bilen på väg till jobbet lyssnade jag på sommarens temasång "Anything" med Lambretta och insåg att jag faktiskt kan göra precis vad jag vill (nästan...).
  • Jag hittade av en slump en gammal vän från skrivarkursen när jag var inne på Shortcut och mailade lite med henne. Jag har bestämt mig för att försöka hitta en skrivarkurs i sommar och ta mig i kragen och sätta igång med skrivandet på allvar igen.
  • Jag ska på afterwork med en god vän ikväll.

"God knows l've cried
Thinking, l was the only
but this is my life
and finally l realized that...

l can do anything l want
l can do anything l want
And there is nothing else that matters, Yeah"

(ur "Anything" - Lambretta)